Omdömen
Omdömen och Recensioner
Stark läsning
Lilla Clara växer upp i ett prydligt medelklasshem med välutbildade och representativa föräldrar. Bakom den fina fasaden döljer sig ett helvete och vuxenvärlden blundar på grund av föräldrarnas samhällsställning...
Lampe lyckas verkligen med konststycket att levande, naket och osentimentalt beskriva hur det är att växa upp i en dysfunktionell familj utifrån ett barnperspektiv. Hon lyckas även skildra hur mycket de få ljuspunkterna i livet betyder för ett utsatt barn och de överlevnadsstrategier det utsatta barnet lär sig utveckla och använda för att överleva.
Rekommenderas starkt, i synnerhet för de som t ex arbetar inom socialtjänst, skola, ungdomsidrott."
Wiweka Howell Kull
Längtar till nästa bok
En bok som berör djupt. Författaren har ett öppet och enkelt sätt att berätta på som gör att läsaren snabbt kommer in i boken. De tragiska delarna av historien varvas skickligt med igenkännande vardagligheter och kontrasterna mellan dessa segment är en del av bokens storhet. Längtar till nästa bok.
Sanna Axelsson, media-mix/ Magazinet i Nyköping & Oxelösund
En mycket bra bok
En mycket bra bok. Man får en skrämmande insikt i hur livet kan vara bakom den fina fasaden.
Bernt Andrén Oxelösund
Otroligt rörande
Jag har precis läst ut ”Det finns gröna hästar”. En otroligt rörande bok, som slutar exakt sådär som en bok INTE får sluta! Med tårfyllda ögon och ett svart hål i hjärtat av insikten att inte kunna spola tillbaka tiden för att hålla om flickan man genom boken får följa.
Modiga skrivna rader som låter tårarna rinna, fina beskrivningar av miljön som målar upp en tydlig (kanske om sånär egen bild) bild. Och känslostormar rakt igenom. Rekommenderar alla dagar i veckan denna boken!
Det går verkligen rakt in
Hon är skicklig på att skriva. Det går verkligen rakt in.
Det är en bra balans i berättelsen. Det går att leva sig in i, men är inte så grafiskt att det inte går att fortsätta läsa.
Rekommenderas
Anna Marmgård Nynäshamn
Köp och läs!
Bakom den fina fasaden…finns en verklighet som inte borde få finnas.Boken platsar som kurslitteratur för de som ska jobba med människor.En riktig ögonöppnare och är skriven ur barnets perspektiv.. köp o läs
Mia Hågefalk Lidköping
Högsta betyg
Anci Lampes debutbok, "Det finns gröna hästar" är ett slag rakt i ansiktet och briljant skriven. Den ondska som Clara genomlever i sin barndom ska inget barn behöva uppleva. Vuxna med skygglappar, gör mig arg och varje gång hon försöker berätta om sin situation för någon vuxen, hoppas jag att denna gång ska väl personen lyssna. Men ingen lyssnar på henne och hon är ensammast i världen. Det gör mig så ont och jag vill bara hämta den lilla flickan/tidiga tonåringen ur boken och ge henne kärlek. Hur dessa hemska föräldrar kan behandla ett oskyldigt barn på det sättet, övergår mitt förstånd. Denna tillvaro är tyvärr extremt aktuell för många barn i samhället, både igår och idag.
Anci skriver målande, nyanserande och detaljrikt. Man lever sig in i den lilla flickans fruktansvärda tillvaro och hennes innersta tankar. Mitt i allt elände finns ändå hoppet och en positivitet hos Clara om att allt ska bli bättre.......
...... I de bästa hemmen kan vad som helst hända. Ingen kan ana något. Jag ger boken högsta betyg, både gällande handlingen och hur ytterst väl den är skriven.
Annika Frykberg Huddinge
Barnet som beräknar sin trygghet
Oxelösundsförfattaren Anci Lampes debutroman "Det finns gröna hästar" är en fruktansvärd barndomsskildring som vagt för tankarna till Dave Pelzers starka självbiografi.
Bakom kulisserna hos en privilegierad familj i Trosa pågår ett brott: ett barn misshandlas fysiskt och psykiskt, och fast lilla Carolina, som vill kalla sig Clara, försöker få vuxenvärldens uppmärksamhet tror ingen på henne. Mammans ordförandeställning, familjens två bilar och båten ligger som en dimma över sanningen.
De vuxna – och andra barn – tycks komma och gå i Claras liv. Det är djuren som mest gör bestående intryck. Det är hos djuren hon finner trygghet, hos stora Atlas i stallet, lilla Dixie hos extrafamiljen. Mellan raderna märks det stigande föraktet för människor: opålitliga, ohörsamma och alltid potentiellt elaka. I skolan kastas lilla Clara mellan att vara en i gänget och att vara utanför. Alltid måste någon vara utanför.
Som läsare är det lätt att fyllas av äckel inför brottet som sker. Det är som föräldrarna vill skapa ett högpresterande stenstod; mamman med sina spotska hån och slagen och nypen och fadern som aldrig tycks framträda som annat än mammans apatiska skugga. Lika mycket räddning är stallet och skolprestationen för Clara som för läsaren, en varm vind på det annars iskalla havet.
Det finns gröna hästar är en tung lättläst berättelse om hur ett barns kropp och hjärna anpassar sig till ett hårt liv. Som många andra böcker i samma anda visar den på barnets förmåga att räkna på sin trygghet, samtidigt som fröet till en trotsighet växer och får liv. Det finns faktorer utanför hemmet som hjälper fröet att växa: Clara växer i stallet och hon inser tidigt att hon är klart bättre i skolan än andra. De blir faktorer som föder ett fritt tänkande i en annars omöjlig situation.
Frågan är om det fria tänkandet håller hennes mod uppe tills någon vuxen behagar se igenom skimret.
Jag vilar boken i handen, andas mellan raderna. Slutar aldrig förundras över vad ett barn klarar av.
Håll till godo.
Christopher Paulstam, Eftertraktat. Se länk nedan.
Gripande & Smärtsam
Det här är en otroligt gripande bok om ett barns verklighet som var jobbig att läsa. Jag fick pausa många gånger och bara andas lugnt för att inte slå sönder något i hemmet för att få ut min frustration att inte kunna "krama om" den lilla flickan.
HUR kan man behandla ett barn på det här grymma sättet? Var finns dom vuxna? Hur kunde de blunda för det här? Vilken fruktansvärt grym mamma. Barnmisshandel på fysiskt och psykiskt.
Boken är välskriven med ganska korta kapitel. Miljöerna är målande och karaktärerna bra gestaltade.
Det här är en bok som alla borde läsa. Då det är en biografi så kan jag inte sätta betyg.
Cias bokhylla
En bekräftelse på att det finns sanning
Så har jag preis slagit igen boken. THE BOOK. Boken jag själv önskat skulle ha funnits där och då, redan 1987, när jag som sjuåring själv sökte tröst i den trygga, sävliga, varma och goda hästkroppen.
När jag blev lugn av tyngden av en enda hov, som krävde en rund sittpall i trä, att sitta på, för att baxa upp hoven, i mitt sjuåriga knä. Sedan hästens ljud, frustande och takfasta viftande på svansen, det klickiga ljuda av hoven när den åter mötte stallcement-golvet.
Flykten från min adoptivmors diskvalificerande, dånande röst
Tänk, om det varit boken "Det finns gröna hästar", jag kunnat få tag i på biblioteket, tillsammans med min farmor, som jag lärt mig läsa med.
För den boken, är en överlevnads-handbok, det är en kär vän, likt den där dagboken Anne Frank skrev, när hon försökte förstå sin samtid. Hur kan oändliga grymheter pågå helt omotiverat, oprovocerat?
Gröna hästar, är en bok om mod, om att inte bli förminskad till de onda människornas subjekt. En bok om att stå upp för människovärdet, varje enskild människas okränkbarhet.
Gröna hästar är så även en bok om omänsklighet när den är som värst. Om att vara i två ondskefulla människors våld. Där den ena, modern, utför. Emedan fadern möjliggör och förstärker moderns misshandel. Det är en bok om verbal, emotionell, psykisk och fysisk barnmisshandel då den är som värst.
Hade Gröna Hästar funnits 1987, så hade Torey Hadens böcker aldrig behövts författas. Och jag har läst samtliga, för att försöka förstå, hur det är möjligt ? Hur kan någon skada, sitt eget barn ?
Clara är bokjaget som inte faller, trots att allting tas ifrån henne. Jag är fyrtiotre år gammal vid läsningen, men det är min inre tioåring som läser boken - med hög igenkänning.
För andra är boken en rörande barndomsskildring om ett fruktansvärt livsöde, där ett barn överlever sin mors grymma misshandel.
För mig är boken långt mer än så. Den är en bekräftelse på att det finns sanning. Att sanningen går att ta på. Att det finns en verklighet som många blundar för. Att barn som misshandlas negligeras i vårt samhälle. Att vi inte lyssnar på de små signalerna. Men framförallt är det en bok som borde vara obligatorisk på lärarhögskolan, på socionomprogrammet - en bok varje vuxen borde läsa för att kunna förstå hur verkligheten för ett barn kan se ut.
Mariah Kemler, Göteborg